Lampedusa

Bild från WiKi

 

 

 

Vi beslöt oss för att göra en nattsegling till den italienska ön Lampedusa, som nästan ligger på ”vägen” mellan Tunisien och Malta. Vi klarerade ut från marinan och alla myndigheter och sa farväl till de vänner vi lärt känna i marinan och kastade loss strax efter 19.00 en kväll.
Vi hade en fin kryss ut till en mindre sandö som vi skulle runda innan vi kunde gå mot målet.
Solen var på väg ner och vi kunde se en stor mängd fiskebåtar, av mindre modell, som låg i horisonten, dit vi var på väg. Solen sjönk ytterligare och snart var det mörkt. Ingen båt syntes längre, trots att vi visste att där skulle finnas en hel del båtar framför oss. Pia gick ner och satte på radarn och vi fick in en del eko (=reflexer från andra båtar).
Jag hade därför en skarp observation framåt medan Pia gick ner i byssan och lagade middag.
Man kunde se att det plötsligt tändes en mindre vit lanterna framför oss och den förflyttade sig i sidled, bort från vår kurs. På VHF ropade Tunisien Coastgaurd upp en båt som stämde bra med vår position och bad om en identifiering på engelska och på franska. Vi svarade på engelska att vi lämnat Monastir och nu var på väg till Lampedusa i Italien. Coastguards var mycket vänliga och talade en perfekt engelska. Man tackade för vårt besök i landet och önskade oss en fin segling.
Efter middagen och kvällscigarren började vaktindelningen som vi har på fyra timmar. Vi sover / vilar / läser osv i tre timmar beroende på tidpunkten på dygnet och sedan ansvarar vi för utkik och observation i tre timmar.
Natten var lugn och Pia som hade vakten vid soluppgången berättade om en fantastisk blodröd sol som steg upp ur havet i öster. Vi beräknade att angöra en vik på sydsidan av Lampedusa strax innan lunch. Och tidsschemat höll. Vid 11.00 tiden kastade vi ankare i ett vatten som var turkosfärgat med ett fantastiskt siktdjup. En del segelbåtar, ca 5 – 6, låg ankrade i viken, annars var det mest mindre öppna båtar, mest gummibåtar. Vi var ånyo den enda nordeuropeiska båten. De flesta var italienare och några få franska.
Lampedusa är en ö som ligger i en ögrupp mellan Malta och Afrika. Lampedusa är ca 7 x 2 km och har en hamn på sydsidan. Det finns två öar till i ögruppen, varav en är som ett stort stenblock och är klassat som naturreservat och får ej angöras. Den tredje ön Linosa skulle vi besöka när vi avsåg att gå mot Malta.
På Lampedusa bor ca 4.000 personer och är ett populärt semesterparadis för Italienarna eftersom vattnet är kristallklart och runt ön finns ett otal grottor. Ett dykparadis!
Vi tillbringade ett flertal dagar här och njöt av det fina vädret och de goda svaga vindarna från NW som vi hade fint lä ifrån i vår vik.
Tyvärr var denna ö, trots att den ligger 100 NM från det Afrikanska fastlandet, en tillflyktsplats för afrikanska flyktingar. Vi såg nästan varje dag hur Coastguard eller Finanspolisen (?) kom in med flyktingar som de funnit i små gummibåtar på väg mot ön. På vår båts Navtex kunde vi läsa om fartyg som dagligen observerat överfulla gummibåtar på väg till Lampedusa. Vi har ofta pratat om vad vi skulle göra om vi fann en överfull gummibåt ute på öppet hav och kanske i sjönöd!!!!

Ön ligger sydligare än både Cypern och Kreta och temperaturen var inte nådig här. Vattentemperaturen uppmätte vi till 30 grader.
Vi gjorde ett otal utflykter med dingen och snorklade och dök i de otaliga grottorna.
Sista dagen gick vi in till den fria stadskajen för att proviantera samt att gå ut och upptäcka staden. Vi avslutade med en underbara måltid på en terrass ut över hamnen och naturligtvis en italiensk glass.
Vi har en liten hopfällbar vagn på hjul, en så kallad ”dra-maten”. Detta är ett måste vid våra inköp. Vi besöker affärer ungefär en gång i veckan och då är det storköp. Öl till Pia och flaskvatten till mig osv osv. Att bära detta, ofta långa sträckor, i värme över 40 grader, klarar inte en långseglande nordbo av……..
Efter besöket på ön där temperaturen sällan går under 35 grader, och i bästa fall under 30 på natten, så lämnade vi och avseglade till en annan ö, Linosa, där vi planerade att ankra sista natten innan avfärd mot Malta. Allt gick planenligt men när vi angjorde ön stämde inte våra sjökort med vår position. Enligt våra sjökort i förhållande till angivelsen på GPS´en så ankrade vi en bit utanför ön på 150 meters djup. Med säkerhet kunde vi veta att detta var fel.
Pia står som regel alltid i fören och observerar botten när vi går in i okända vikar. Denna vulkanö hade en mörk sjöbotten och man kunde omöjligt se något trots att vattnet var mycket klart. Tyvärr var botten sten eller lava och vi hörde hela natten hur ankaret och kättingen drog sig längs detta hårda. Detta ljud fortplantar sig mycket lätt upp i båten och vi sover i förpiken som ligger alldeles intill ankarboxen. Men vi kunde sova (lite) och när vi skulle lätta ankare nästa morgon hade ankarkättingen fastnat runt en sten och gick inte att få loss. Djupet var enligt instrumenten nästan 15 meter så att dyka ner och ställa allt till rätta var inte att tänka på.
Vi backade i motsatt riktning och hoppades att vi backade på rätt sida av stenen och inte la kättingen ytterligare ett varv runt den. Och vi hade tur och fick upp vårt ankare och kunde avsegla mot de maltesiska farvattnen.

Posted in Lampedusa, Tidigare seglingar