Thunderstorm

Thunderstorm !

Vi trivdes att vara tillbaka i Grekland igen och vi hade haft fullt schema i ca två månader och några långa överfarter, så vi valde ut en ankringsvik på Grekiska fastlandet, enbart ett par hundra meter söder om den Albanska gränsen.
Vi har köpt pilots över hela Medelhavet. Detta är böcker som omtalar med texter, skisser och bilder olika ankringsplatser och hamnar i det land som piloten omfattar. Den tveklöst mest populära författaren är Rod Heikell. Han beskriver på ett sakligt och informativt sätt de flesta platser som är aktuella för seglare.
Denna vik som vi nu hade i sikte, Pagania, beskrevs som en mycket avskild och öde plats. Den låg så nära gränsen till Albanien, att kustbevakningen ibland avvisade båtar som ville ankra här. Men det var inte vanligt att man hade sällskap av andra båtar när man besökte denna vik, som även ansågs mycket säker och skyddad från alla vindar.
Vi kom fram en tidig eftermiddag i strålande sol. Mitt i viken droppade vi vårt ankare på ett djup av 11 meter och släppte ut ca 35 meter kätting och kontrollerade att ankaret satt fast genom att backa båten i vindriktningen. Allt gott och väl och en ankardram serverades i sittbrunnen, allt medan vi kunde se en flock får passera förbi på kullen bakom. Några av fåren bar bjällror vilket är mycket vanligt här nere eftersom djuren inte går i inhägnader. Några kor råmade på en annan kulle och en stor svart tjur (?) kunde också noteras en bit från korna.
Vi beslöt oss då för att stanna ombord och läsa och mysa istället för att gå iland och störa tjuren. Klokt eller fegt beslut?
Vi kunde sitta uppe i sittbrunnen till klockan 22.00 och gick då ner för att lyssna på Radio Sweden kortvågsutsändningar. Nyheter serveras vid detta klockslag. En timme senare kunde fåren och korna i land höra hur besättningen ombord på s/y Ayla snarkade där mitt ute i viken.
Påföljande morgon vid 08.30-tiden vaknade vi av att det regnade. Upp och stängde till luckorna och kröp ner igen. Inte kul med regn, men om du ligger i kojen med täcket upp till hakan och lyssnar till regnets smattrande på rufftaket, då är mysfaktorn stor.
Efter frukosten, som tyvärr fick förtäras nere i salongen på grund av vädret, satt vi och skulle lyssna till ”ring så spelar vi”. Det var lördag och vi lyssnar alltid till detta program på kortvågsradion, SSB.
Pia omtalade att hon hade kraftiga spänningar i huvudet så troligen skulle det komma åska. Pia har förmågan att känna detta och det stämmer till 99 %. Denna vetenskap kallas biometerologi.
Kort därefter kom en blixt och en knall nästan samtidigt. Åskan var plötsligt rakt över oss och det ekade mellan bergen där vi låg. Vinden kom och regnet tilltog i styrka. Vi brukar stänga av all ström när vi har åska över oss. Om det hjälper, vet vi inte. Men vi har heller inte haft något åsknedslag i båten.
Regnet övergick i hagel stora som små spelkulor. Dessa bombarderade båten så det lät som en kulspruta som sköt på oss. Vinden tilltog och sikten var obefintlig. Vi hade uppe vår bimini, soltaket, och sprayhooden, skyddet vid nedgången till båten. Smög du ut näsan utanför dessa skydd träffades du av dessa stora hagelkulor vilket sved i skinnet, kan jag lova.
Vi hade inte lagt ut så mycket kätting, så frågan var om vi skulle hållas kvar av vårt ankare. Vi brukar lägga ut 5 gånger djupet och om vi vet att det skall bli oväder lägger vi ut allt vad vi har. Devisen vi har är att ankarkättingen som ligger kvar i båten inte gör någon nytta!!!! Men är vi inte ensamma i ankringsviken, så måste vi ta hänsyn till hur mycket de andra båtarna lagt ut. Om vinden svänger så måste man se till att hålla samma avstånd mellan båtarna. Detta brukar inte vara något problem, utan man frågar ”grannen” hur mycket han har lagt ut.
Vad det blåste vet vi inte eftersom instrumenten var avstängda. Men vindgeneratorn laddade 20 A. Jag gick sedan in i tabellerna och tittade för att se hur mycket det skall blåsa för att laddningen skall vara så hög.
SVAR: 60 knots = 30 m/s.
Plötsligt ser vi vår dinge fladdra ute på däck mot styrbord. Vi hade inte sjösatt den (pga tjuren) utan den låg kvar på fördäck, upp och ner. För att få luft in i förpiken, där vi sover, lyfter vi upp den ca 50 cm i framkant. Vinden hade med sin styrka lyft upp den och fört den mot mantåget (staketet) på styrbord. Dingen väger utan motor 43 kg !!!!!!
Vi kunde omöjligt få den tillbaka i sitt läge igen, utan vi fick dra den på sidan in mot sprayhooden och binda den där så gott det gick. Vi kan inte lyfta dingen ombord med handkraft under normala förhållanden, utan vinschar upp den med spinnackerfallet. Det är den linan vi annars hissar vår spinnacker med.
Vår fina svenska flagga blåste sönder och likaså EU-flaggan och vår klubbflagga från LBS,
Lomma Buktens Segelsällskap.
Allt som allt varade infernot under ca 1 timme men regnat och åskan fortsatte under hela förmiddagen.
Och vi hade tur, ankaret höll oss fast och visade än en gång sin styrka trots den korta kätting vi lagt ut. Vi har köpt en kruka persilja som vi förvarar i en ytterkruka på ca 1 liter. Denna kruka hade vi satt på luckgaraget bland en del tampar som vi tvättat och som låg där för att torka(!). Ibland dessa tampar stod vår kruka och när vi vid lunch tittade till den, var det till brädden fylld av regnvatten.
Eftermiddagen var fin och solig men framåt 17 – tiden kom det mer åska. Detta oväder gick strax söder om oss och vi kunde från båten se hela blixt-spektaklet som var enormt och samtidigt avnjuta ett stilla regn som varade till sent utåt natten.
Men om vårt ankare hade släppt så hade vi inte vetat vart vi skulle styra båten, eftersom sikten var helt obefintlig. Under dessa förhållanden bör man styra mot vinden. Men eftersom vi hade ovädret mitt över oss så kom vinden från alla riktningar. Viken var ca 100 x 100 meter så där var inte mycket utrymme att spela på. Radarn fungerade inte under dessa omständigheter eftersom mycket regn stör ut instrumentet. Nu hände inget, men om………

Posted in Grekland 07, Tidigare seglingar