Med bil till Albanien del 2

Vi närmade oss nu den Albanska gränsen och det blev märkbart tyst i bilen. Vi hade svenska vänner som tog farväl av oss i Grekland och pekade på vår bil med nya 17 tums aluminium fälgar med nya lågprofil däck, och sa:” Ta med dom upp på hotellrummet om du vill ha dom kvar”.

Vi närmade oss gränsövergången och på den grekiska sidan var det inga problem och körde sedan ut i ett ingenmansland. Som en stor brandgata! Vi närmade oss den Albanska gränsstationen som var under om-, ny- och tillbyggnad. Mycket vänliga gränskontrollanter ville titta på samtliga dokument och omtalade sedan på dålig engelska att vi måste betala en turistskatt för både bil och passagerare. Jag ställde då (naturligtvis) den naturliga frågan om landet inte ville ha turister eftersom det beskattades. Mannen jag samtalade med frågade om jag inte kunde tala italienska. Men jag förklarade för honom att jag bara kan beställa öl på italienska så det skulle inte hjälpa. Det visade sig att vi skulle betala 2 euro per person och lika mycket för bilen. Detta skulle räcka för hela vårt besök i landet. Så 6 euro fattigare började vi köra in i landet efter det att han som tog upp ”bilskatten” gav oss rådet att hålla oss på de stora vägarna. Målet för första övernattningen i Albanien var Gijrokastër, ca 50 km in i landet. Av de bilar vi såg var ca 90 % Mercedes Benz. Alla årsmodeller och även mycket stora och av nyaste modell, som jag trots stort bilintresse aldrig hade sett. Vägarna var till en början mycket fina och breda men blev efter ca 20 km över till mindre och mycket krokiga. Landet har under många decennier haft en kommunistisk regim och då var bilägandet för privatpersoner helt förbjudet. Likaså var Albanien mycket isolerat mot sina grannländer. Därav de få gränsövergångarna. Grekland har även varit mycket återhållsam i sina kontakter med Albanien som också bidragit till denna klara och tydliga gräns mellan länderna. Jag har tidigare omtalat hur svårt det var att köpa en gästflagga till Albanien när vi var i Grekland. Alla andra flaggor fanns tillgängliga i skeppsbutikerna men INTE Albanien. Tråkigt men sant! Vi närmade oss vår första övernattnings by och som på så många andra platser i Albanien så var hela genomfartsgatan i staden ett stort vägarbete. I värmen som rådde och alla bilarna som körde här, var det som en dimma av damm. Vår röda bil blev ändrade färg likt en kameleont från röd till grå. Nu hade vi anpassat vår bil till det Albanska fordonsstallet.                                                                                                                                                                                      Turistböcker om Albanien är lika lätta att få tag i som Albanska gästflaggor. Men Bradt har utgivit en turistbok på engelska, The Bradt Travel Guide of Albania, som gav oss mycket bra och intressant information om landet.                                                                                                                                                                                                                                                                                                                               Väl inne i Gijrokastër fann vi ett hotell utmed en större gata. Hotel portiern talade inte engelska men hämtade snabbt en ung man som visade oss ett ledigt rum. Vi fann det trevligt och accepterade priset. Väl nere hos den icke engelsktalande portiern så var vi överens om att stanna en natt i det rum vi blivit anvisade. Men ingen nyckel till rummet om vi inte betalade först!!! Det måste vara Pia som ser lurigt ut!!! Vi räknade snabbt ut att det var mycket förmånligt att betala i euro än i Albanska Lek. Hotelvestibulen var ned släckt när ingen gäst var där och då någon kom så tände man omedelbart.

Vi gick en lång runda i gamla staden och många människor hälsade vänligt på oss. En polis fotpatrullerade på gatan nedanför vårt hotell och han gick på gatan så att han mötte trafiken. När han kom till en rondell stoppade han första bil och klev in i denna och åkte ner längs gatan och började sedan sin vandring tillbaka till rondellen igen där han stoppade en ny bil. Alla vi mötte var vänliga och trevliga men gick vi in i en affär, förföljde dom oss hela tiden. Gick vi Pia och jag åt olika håll så var det två personer som följde oss hela tiden. Kändes mycket konstigt att man inte hade minsta förtroende för oss. Men det måste ligga i kulturen och inte bero på att vi var turister. För på denna ort har det nog inte varit många turister……

Posted in Albanien 2008