Miljöproblem i Medelhavet, del 1

Vi har sedan våren 2005 seglat med vår båt i Medelhavet. Under dessa år har vi tyvärr fått uppleva hur de europeiska länderna bidrager till en miljöförstöring som vi aldrig kommer att kunna reparera. Vi kan börja med Grekland där vi har tillbringat större delen av tiden. Ingen av länderna har pant på sina flaskor. Detta innebär att många, och jag menar många kastar sina tomma plast flaskor var som helst. Vi har på sjökortet letat upp vikar som uppfyllt alla kriterier för en bra ankring och då även för rådande vindförhållande. Men vid ankomsten har många av dessa vikar varit så förorenade av plast som flutit i land eller som ligger och flyter i strandbrynet. Vi har då oftast valt att gå vidare, om möjlighet därtill har funnits. På land i alla dessa länder, ställer man ut stora sopkärl, där vem som helst får kasta sitt skräp. Ganska praktiskt men nackdelen med detta är att man kastar ALLT i dessa kärl. Färg, oljor, batterier, däck och naturligtvis hushållssopor. Köks apparater som spisar och kylskåp ställer man vid sidan. Sopbilen kommer sedan och tömmer allt upp på sitt flak och kör sedan detta till en soptipp där de tömmer allt tillsammans och höljer över jord. Hur många bränder som vi har sett på soptippar har vi slutat att räkna. När vi låg på ett varv i Grekland gick jag in på kontoret och frågade vart jag skulle kasta de 10 liter gammal motorolja som jag pumpat upp från vår båtmotor. Personalen pekade på containern som stod utanför. Jag bytte batterier på båten, 4 x 105 Amh blybatterier, och frågade då personalen vad det ville jag skulle kasta dessa. Svaret: I samma container!! På våren när vi målat botten på båten innan sjösättning så blir det alltid lite över som inte är lönt att spara, så jag gick än en gång till kontoret och frågade om vart jag skulle kasta denna färgburk. Och gissa var svaret blev? Jo i samma container. Och denna färg håller högsta gift-klass, dvs fartygsfärg. Men jag skall i ärlighetens namn säga att under 2019 har vi sett att man på ett fåtal platser har börjat ta emot gammal motorolja. Vad som sedan sker med den oljan vågar jag bara inte tänka på.

I tex Italien finns soptunnor för olika sorters avfall. Men när det tömmer dessa, åker allt i samma sopbil. I Portugal sorterar man också sina sopor men det fanns 2016 enbart EN miljöstation i hela landet där sopbilarna kunde lämna sorterat avfall.

I december 2015 antog en EU kommissionen en handlingsplan för den cirkulära ekonomin. I handlingsplanen utpekas plast som en prioriterad fråga. Målet att alla plastförpackningar ska vara återvinningsbara senast 2030. Det kommer m a o att ta 15 år från beslut till genomförande!!

Den globala plastproduktionen har tjugo dubblats sedan 1960-talet, och låg 2015 på 322 miljoner ton. Den spås fördubblas igen under de kommande 20 åren. I EU hamnar upp till 500 000 ton plastavfall i haven varje år. Detta är samma mängd som 66 000 sopbilar kan transportera. Men detta utgör bara en liten del av den globala nedskräpningen till havs Omkring 25,8 miljoner ton plastavfall uppkommer i EU varje år

Uppskattningsvis genererar plastproduktion och förbränning av plastavfall globalt omkring 400 miljoner ton koldioxid per år. Att använda mer återvunnen plast kan minska beroendet av utvinning av fossila bränslen för plastproduktion och få ned koldioxidutsläppen. Det har uppskattats att man genom att återvinna allt plastavfall i världen kan spara energi som motsvarar 3,5 miljarder fat olja per år. Det motsvarar Saudarabiens oljeproduktion för hela 2019.

.

3

Posted in Grekland 2020